I sann "filosofisk Anna anda".
Jag hittade en intressant text(faktiskt flera), när jag egentligen letade efter någonting helt annat.
Här är ett utdrag...
"Människan är utlämnad åt sej själv, hennes existens är inte världens centrum. Vad är det som skrämmer människan med tanken att det inte finns något centrum?
Existerar inget abstrakt centrum rämnar det mesta människan är uppväxt med gällande kunskap, världssyn och samhällsmodell, samtliga resta kring tydliga centraliseringar.
Självständigheten i människans bemärkelse är inte villkorslös, den kretsar kring sin egen sol för att kunna andas.
För att undslippa ansvar är människan gärna beroende av något som sitter inne med den kunskap och trygghet som hon inte själv tror sej besitta. Ansvaret för sin egen tillvaro och utveckling ligger hos henne själv - och känslan av att vara utlämnad åt sej själv och sina egna val är skrämmande eftersom hon saknar insyn i sitt inre.
Det skrämmande är vetskapen om att ingenting går att förklaras eller påverka.
Lämnar människan över sej till sej själv kommer hon i kontakt med det kaos som är grunden för kreativ frigörelse.
Kaos är rörlighet, rörlighet är kreativitet och kreativitet inspirerar. Vad den inspirerar till är olika för alla, men att den inspirerar är själva fröet till det växande trädet. Man tar avstånd från det unika och blir unik.
Människan är inte allt, men se på dom enorma kreativa egenskaper och möjligheter hon besitter som hon kan förverkliga om hon bara vågar ge upp allvarsamheten och förhoppningen om att just hon står i världens zenit."
Existensfilosofi som jag har kär.
* Bild: Fraktal som jag tycker passar in i sammanhanget.
Jag hittade en intressant text(faktiskt flera), när jag egentligen letade efter någonting helt annat.
Här är ett utdrag...
"Människan är utlämnad åt sej själv, hennes existens är inte världens centrum. Vad är det som skrämmer människan med tanken att det inte finns något centrum?
Existerar inget abstrakt centrum rämnar det mesta människan är uppväxt med gällande kunskap, världssyn och samhällsmodell, samtliga resta kring tydliga centraliseringar.
Självständigheten i människans bemärkelse är inte villkorslös, den kretsar kring sin egen sol för att kunna andas.
För att undslippa ansvar är människan gärna beroende av något som sitter inne med den kunskap och trygghet som hon inte själv tror sej besitta. Ansvaret för sin egen tillvaro och utveckling ligger hos henne själv - och känslan av att vara utlämnad åt sej själv och sina egna val är skrämmande eftersom hon saknar insyn i sitt inre.
Det skrämmande är vetskapen om att ingenting går att förklaras eller påverka.
Lämnar människan över sej till sej själv kommer hon i kontakt med det kaos som är grunden för kreativ frigörelse.
Kaos är rörlighet, rörlighet är kreativitet och kreativitet inspirerar. Vad den inspirerar till är olika för alla, men att den inspirerar är själva fröet till det växande trädet. Man tar avstånd från det unika och blir unik.
Människan är inte allt, men se på dom enorma kreativa egenskaper och möjligheter hon besitter som hon kan förverkliga om hon bara vågar ge upp allvarsamheten och förhoppningen om att just hon står i världens zenit."
Existensfilosofi som jag har kär.
* Bild: Fraktal som jag tycker passar in i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar