Vart än vindarna bär

Ja, då var det gjort! I natt så låste jag upp bloggen för allmänheten. Jag kände att det var dags.

Dags för mig att få luft under vingarna, få flyga fritt och se om de bär mig, och vart det bär. Nya vyer, utsiktsplatser, och dalar. Dyka ner i en väldans fart, och kraschlanda ibland, för att vid ett annat tillfälle stå högt i skyn och ryttla med vingarna. Känna vindens riktning, och ibland brist på vind. Turbulenta luftgropar får jag räkna med, och flaxa rejält för att få styr på nytt. Varma uppvindar är önskvärt att segla med i, men inte rimligt att få jämt. Jag kommer att rugga vid nåt tillfälle, och putsa mina fjädrar vid ett annat. Säkerligen kommer jag till att picka på ett och annat också. Jag kommer att skräna, drilla, men också kvittra och sjunga vackert.

Jag har meddelat de flesta av er som jag vill ska läsa det, eller som jag kan tänka mig får ut någonting av att göra det. Som jag skrev till er, de övriga får hitta hit själva! ;-) Jag har inte berättat för dem om bloggen, eller länkat till den. Hittar de hit, så gör de.

Jag hoppas att även för mig, nya människor ska hitta hit med tiden. Av tidigare erfarenhet i mitt skrivande, så har jag funnit flera mycket betydelsefulla personer i mitt liv! :-) Var och en på sitt eget sätt.

*

Välkomna hit alla!

*

Nu bär eller brister vi, tillsammans!

*

Jag kan flyga, jag är inte rädd! ;-)

*

Bild: Gladan, Skånes landskapsfågel