Tacksamhet och Kärlek

Tacksam! 
Så tacksam. 
(inte sådär äckel-tacksam, utan på ett sunt sätt) 
För så mycket. 
För så många. 
För mig själv. 
Att jag har så mycket förmåga. 
Att känna. 
Bli berörd. 
Förmedla. 
Beröra. 
Att veta vad respekt för liv är. 
Att veta var gränsen för sunt respektive osunt hänsynstagande går. 
Att veta, att ett eget varande och självkänsla, inte har mycket med "moral" att göra. 
Att vara så 'oskyldig' och så oförstörd, som jag trots, mycket livserfarenhet på relativt kort livstid, i det stora hela, ändå är. 
Det jag har förstått med åren, att andra bland annat uppfattar i mig, dras till, och stannar kvar för. 
Att inte främst känna a n s v a r, utan snarare egen-ansvar. 
Friheten som automatiskt följer med det. 
I livets energi och naturliga flöde. 
Att kunna känna Kärlek. 
Gränslös Kärlek. 
Att veta att Kärlek har SÅ många lager. Så komplext. 
Att ha plats för Kärlek - för SÅ Många. 
Att kunna var vis - i en hyfsat ung boning. 
Inte så bra på att kunna anpassa mig till miljöer där jag inte kommer till min rätt (en av mina till-kortakommande), men att kunna anpassa mig till olika typer av människor och åldrar. 
Att aldrig vilja sluta utvecklas. 
Lära. 
Livet blir poänglöst och tar slut i och med det, för mig. 
Att alltid vara öppen och uppriktigt nyfiken. 
Genuint och Solid. 
Ursprunget. 
Till mitt Jag - Anna.
Att kunna se min förmåga till och behov av stimulans, samt att finna vägar till detta. Även om de ofta är kluriga och tar tid att reda ut. Lära mig hitta.
Att kunna vara eget tänkande. 
Ofta kritisk tänkande. 
Ifrågasättande.
Många gånger med ironi. 
Även självdistans. 
Men på rätt sida om att vara sunt cynisk. 
Att kunna dra det till sarkasm. 
Ja, till och med galghumor, om så behövs. 
Konstaterande. 
Alltid från många olika perspektiv, av samma fråga. 
Tar mycket utrymme och tenderar att ta över, men det går inte att vara - Jag - utan. 
Förmågan att kunna tänka - ett steg längre - utanför boxen. 
Att hitta en fascination och utbyte i olikheter, och inte bara i likheter. 
Inte vilja vara för bekväm - i det jag redan känner till. 
Återigen - vara öppen och uppriktigt nyfiken. 
Att instinktivt kunna känna och läsa av. 
Medfött och tränat på. 
Att lita på - min egen förmåga - att hantera konflikter - och motgångar - i Livet - och inte ta dem alltför personligt, utan som en del av Livets (på sitt eget sätt - självklara - men för oss - inte alltid logiska) skola. 
För alla mina sinnen - trots att de alltsomoftast är en påtaglig plåga i min vardag, att ta in och sortera - intryck. 
Att se mer fördel än nackdel - i att vara så medvetande - om Mig Själv - som jag Är.
Att i nuet se, att det mesta av det jag ovan har skrivit att jag är tacksam över, är om - och över mig själv. 
Och en - innerst inne - just nu - gnutta skadeglädje - i att de som inte har förmågan att uppfatta mina kvalitéer - eller av någon som helst anledning - väljer bort dem och Mig - begår en stor förlust. 

*Kärlek till Livet - och - Mig Själv*

Tack! 

(finns säkert mer att tillägga, men detta är det som kom ur mig spontant)

en annat gång tar vi det som jag är otacksam för...   



Fred - Kärlek - Förståelse.

/

Undertecknat 
Anna 
med 
Stort 
A

Betraktelse

Ligger och lyssnar till regnet utanför...

Ett fint strilande regn.

Jag hör svagt porlande och droppande också, så det måste ha bildats vattenpölar...

Har inte var ute och sett efter än.

Ligger kvar i lugnet ett tag...

Småfåglarna håller sig stilla, men några envisas med att kvittra på en bit bort.

Skön stund i nuet. 

Känns som om det var längesedan det regnade... ^^