Klokord

Cool Bild

Cool bild! Kroppar formade till en döskalle!

Dagens...

Tillstånd – Tröööt

Humör - Stabilt

Träningsvärk – Axlar, Bröst och Biceps

Middag – Stekt Laxfilé och Hela Svampar, med smälta Ostskivor ovanpå, till Keso med Rocculasallad. :-P Älskar!

Dryck – Iskallt Bubbelvatten

Överraskning – Vågen

Mail – Från Pappa

Post – Vykort från Norrlandsguld

Tidning – Fitness i Brevlådan
 

Telefonsamtal – Klippning Bokad, och Möte på Jobb med Chefen Bokat

Önskan – En Hel Natts Sömn

Fortsättning på ”Den 'gröna' tråden”...

När jag för egen del tänker tanken, om att gräset är grönare på andra sidan(det kan handla om vad som helst), har jag oftast haft en period där jag känner att allt är inrutat. Ett mönster. Allt går på rutin. Livet känns schemalagt. Det känns som att springa runt i ett ekorrhjul. Inget nytt, inget spännande, inget intressant, inget roligt. Jag utvecklas inte. Samma vardagslunk varje vecka.

Då är det lätt att bli rastlös, uttråkad, och otillfredsställd. Det är lätt att tappa gnista, passion, och lust. Lätt att fråga sig vad meningen är.

Tristess är inget roligt tillstånd. Känslan kan lätt växa till ett monster som vill ta sig ur skinnet på kroppen. Känslan av att inte veta var man ska bli av, ta vägen, och ett beskrivande uttryck att ”vilja krypa på väggarna”.

Rastlösa själar, med energisk energi, som behöver mycket stimulans, är extra känsliga för att hamna i detta ”Samma Nytt”, för att ta en låttitel från ett av mina favoritband Svenska Akademien. För dem är det lätt att fly in i någon ny aktivitet för att inte hamna i denna jobbiga känsla.

Känslotillståndet kan också bero på prestationsångest. Att ha krav på sig själv att prestera och vara duktig, jämt. Att alltid göra sitt bästa. Helst perfekt. Att slukas upp i alla ”måsten”. Då är det svårt att tillåta sig själv att ta det lugnt och acceptera livets gilla gång.

Ytterligare anledning kan vara ett behov av bekräftelse. Ibland är det svårt att bekräfta sig själv. Speciellt om man inte är nöjd med den man är, eller det liv man lever. Alla behöver vi då och då få bekräftelse av andra, och när vi inte får den automatiskt, söker vi sätt att få den på. Detta behovet ökar när vi inte har en trygg självkänsla och/eller självförtroende.

En väldigt vanlig anledning är att vi jämför oss med andra. Det är så förbaskat lätt, att tänka och tro, hur bra alla andra är, hur lätt allt är för dem. Detta är en inbillning. En illusion. Vi har egentligen inte en aning. Vi vet bara vad som pågår inom oss själva, det vill säga om vi lyssnar till och litar på vår inre röst. Vi har lätt och svårt för olika saker, och vi människor är inte på samma plats i livet samtidigt. Vi bör fråga våra tankar kring detta, om vi skulle bli mer oss själva, mer harmoniska, gladare, lyckliga, ha ett lättare liv, om vi var någon annan och vandrade i deras skor. Skulle vi det? Verkligen?

Vi som individer förändras och utvecklas kontinuerligt under den tid vi lever. Livet är också förutsägbart oförutsägbart. Därför är det naturligt att de här känslorna uppstår då och då.

Det viktiga är hur vi hanterar dem, och vad vi gör åt det.

Ibland behöver vi bara en stunds reflektion, och sen känns det bättre igen. Det är vårt inre som säger till oss att vi springer på för fort i livet.

Vissa gånger krävs det mer. Det kan krävas förändringar. Men så länge vi tar oss tid att lyssna till oss själva, så finns det alltid möjligheter att lösa det.

Acceptera att liv är liv, och livet är livet, där ingenting är svart eller vitt, utan massor med grånyanser, men också underbara färger, av regnbågens hela färgspektrum!  

*Kärlek*

Filosofiska Inlägg

Jag saknar mina mer filosofiska, tänkande, och känslosamma inlägg. Jag får mer ut av de djupare inläggen. Det är också de jag är bäst på att skriva. 

De ämnena är en stor del av mig, och jag känner mig i princip halv som människa utan dem.

MEN den finns en nackdel med dessa inlägg. De kräver mer. Mer tanke, mer energi, mer av det mesta. Det ska vara rätt tillfällen och rätt humör för att skriva dem. Det är inte alltid detta infinner sig när det finns tid till att skriva. Då kan orken vara slut, och även om det finns i huvudet, kan det vara svårt att få ut det och nedskrivet.

Men vilja, lust och behov att skriva om de saker som berör mitt inre finns! Alltid!

Jag har massor på lager av tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter att skriva om. Jag skriver för det mesta ner, om jag har papper och penna i närheten, några rubriker, meningar, eller stödord, för att kunna ta upp tråden i mina, ibland kaotiska tankebanor, vid ett senare tillfälle. Ibland kan det handla om frågor som jag själv undrar över. Eller ja, ganska ofta är nog mer korrekt!

Den senaste frågeställningen som dök upp igår kväll; Är gräset grönare på andra sidan? Vi vet att det inte alltid är det, det har vi fått lära oss, för min fråga brukar istället sägas som ett påstående; Gräset är inte alltid grönare på andra sidan! Men det lämnar ju också utrymme för att det för det mesta är det, eller?

Ännu mer undrar jag över frågan; Vad är det som får oss att ifrågasätta om gräset är grönare eller inte? 

Kanske det inte handlar om gräsmattan eller färgen grön överhuvudtaget...? Det vill säga att det inte handlar om objektet/målet/drömmen/fantasin/destinationen, utan om själva resan dit! Vilket med andra ord handlar om oss själva, vårt inre, var vi befinner oss för stunden, vilka världar som kolliderar, för att vi ens ska ställa oss frågan om gräset på andra sidan.

Frågan säger mer om oss själva, än frågan och kanske även svaret i sig!

Hur som helst är det bra att vi ifrågasätter. Det är viktigt att stanna upp, komma ikapp, och reflektera. Det är inte bra att bara springa på fort, och inte veta varför vi gör det.

Men många gånger stannar tankeverksamheten vid första frågan, utan att vi tar den vidare ett steg till, för att se hur det egentligen ligger till.

Oftast kommer frågorna, som väcker lite grubbleri inom mig, från mig själv. Men jag kan också påverkas av andras tillvaro. Igår blev jag det, och frågan om gräset är grönare på andra sidan dök upp.

Nåväl...

Jag kan visst skriva om vad som har hänt, vem jag har träffat, vad som har gjorts och sagts, men ibland är det tråkigt att skriva om. Det blir som ett dåligt vykort från en semesterresa utomlands; "Här är det 35 grader i luften, och 28 grader i vattnet. Vi solar och badar hela dagarna, och har det gott." Yjadi Yjadi... Liksom... Gäsp... Lite Opersonligt Sådär... Kom med något nytt... Typ.

Ta inte detta bokstavligen, som att jag inte vill få vykort, utan detta är hur JAG känner när JAG skriver på det sättet.

Men jag gillar att lägga in bilder, om jag har några bra. :-) Lite som framsidan på ett vykort! ;-) :-P

Vad tycker ni?

Detta blev lite av ett sådant inlägg som jag själv saknar.

Nu bara kom det av sig själv, och jag skrev det medan jag tänkte det, utan att förskriva eller redigera. 

Det är så det blir som bäst!

Familj och Bad

För ett tag sen begav vi oss till Malmö, där vi hämtade upp mamma och Elin.

Finaste Elin ♥

För att sen köra vidare till Malmö Arena 305.

Där skulle vi titta på när min kusin/"lillasyster" Jossan och hennes pojkvän Artan skulle uppträda. Atan vann Aftonbladets tävlig som Sveriges Michael Jackson! Han är sjukt bra på att dansa som honom!!

Jossan, Artan, och 'Coffe'

Artan, Jossan, och 'Coffe'

Några dagar senare, kom Jossan, mamma, Eddie och Elin till oss och hälsade på. Vi grillade och maten blev supermumsig! :-P Jossan åkte därefter in till Malmö, för att se Artan göra ett nytt uppträdande(poppis som han är), och vi andra körde till Sövdesjön, där Elin, mamma, och Eddie badade. Elin var först i, så klart! Därefter mamma, som i och för sig inte kunde bada hela sig, eftersom hon för ett par veckor sedan opererades för ett avslitet ledband till tummen på vänster hand. Detta hade hon lyckats med i samband att hon ramlade när hon var ute och gick. Sist i sjön var Eddie, som nästan har blivit en badkruka som vuxen, men det väl så nästan alla blir, förutom jag och mamma. :-) Denna gång avstod jag dock från ett plurr, och satt istället tillsammans med Tusse på bryggan och badade benen.

Elin först i som alla barn.

Kanske lite kallt ändå... ;-)

Men sen kom Eddie i och gjorde sällskap...

...och då kan man ju bada lite till! :-)

Farbror Eddie och Elin tillsammans är fint att se. ♥

Efter badet körde vi mamma och Elin hem till mamma, medan Eddie följde med mig och Tusse hem, och sov över hos oss under helgen.

Dagen efter körde Tusse, jag och Eddie till Sövdesjön igen, och då var det även min och Tusses tur att bada.

Vi simmade ut till flytbryggan och tillbaka. Det gick bra för Tusse, och även om hans tankar säger annat till honom då och då, säger jag att han kan simma. Det sitter där! Det är som när man har lärt sig cykla, då kan man det för alltid.

För er som undrar, så lärde sig Tusse att simma först för något år sedan bara. Dock vill jag fortfarande att han ska lära sig trampa vatten ordentligt, så jag ska vara på honom om det också. Det är främst jag och Dessi som har lärt honom, ihop med hans egen vilja.

Själv kände jag att musklerna vid skuldrorna blev trötta snabbt, och jag tänker därför lägga ett extra krut på dem i gymmet, så fort jag är frisk nog för att återgå till träningen.

Angående simning så har jag aldrig lärt mig att kråla! Det ser så lätt ut när andra gör det, och fort går det också! Men när jag gör det, jo... jag kommer ju framåt, men det går inte fort och det är sjukt jobbigt?! Vad gör jag för fel? Hm...

Efter vårt kvällsbad, stannade vi i Blentarp på vägen hem, och åt på Byakrogen 51:an. Super mysigt ställe, med super god mat! Jag tog en matig kycklingsallad, som många gånger förut. Mums! ^^ Tusse tog sin favoritpizza och även Eddie tog en av deras goda pizzor.

Den matiga Kycklingsalladen, med god sås och bröd till. Här har jag redan smaskat en del. ;-) I bildens högra hörna finns pizzasallad, som är den godaste pizzasalladen som finns! :-P Olja, vitlök, örter, och svartpeppar är vi säkra på att det finns i marinaden, i övrigt bara vitkål. Jag får ta och fråga om receptet nästa gång!

PS: Jag är på bättringsvägen. :-) Sämst var jag igår, då halsen svullnade och gjorde ont. Idag har jag hostat slem, men allt annat känns en hel del bättre, även om jag inte är bra än.

Sjuk...

Jag hade tänkt uppdatera för flera dagar sedan, och lägga in lite nya bilder, men just nu orkar jag inte.

Jag blev sjuk i söndags. Vet inte ens vad eller vem jag har blivit sjuk av. Varför just nu, de varma och fina sommardagarna?

Någon slags förkylning är det tror jag. Bara det att det inte sitter någonting i näsan eller bihålorna. Men jag har ont i halsen, svullen i halsen, ont i kroppen, ingen ork, och emellanåt så blir jag varm, för att i nästa stund bli lätt frusen.

Jag har somnat sent också de senaste nätterna. Främst för att det har varit för varmt i sovrummet för att sova, men också för att jag inte har kunnat slappna av.

Jag är redan trött på att må dåligt efter fyra dagar, och känner mig lite gnällig. Jag hoppas att jag är frisk innan veckan är slut, annars får jag väl ta kontakt med vårdcentralen.

Ingen ordning med någonting blir det heller... varken med hemmet, trädgården, träningen, eller studieuppgifter.

Blä!

Inte så spännande inlägg. Jag skriver mer när jag har lite mer energi och kan fokusera bättre.