Minnet, Input och Output

Jag kan ha ett väldigt bra långtidsminne när det väl har satt sig. Jag kan minnas i detalj och i kronologisk ordning, saker som ligger många år tillbaka. 

 * 

En del obehagliga minnen från barndomen minns min hjärna oftast utan bilder och ord, utan mer som röster, tonlägen och känslostämningar. 

*

Men saker som ligger i närminnet däremot går många gånger förlorat. 

 * 

Det här är ett problem eftersom jag missar information som kan vara viktiga och välbehövliga. Förutom privat och hemma, så kan det ju röra sig om instruktioner i en arbetsuppgift eller genomgång i studier. 

 * 

Det underlättar om jag är själv delaktig i samtalet, att ha en dialog och inte en monolog, men när jag passivt ska lyssna så är det nästan omöjligt om informationen och instruktionerna pågår en längre stund. Min hjärna vill ta in en sak i sänder, steg för steg, successivt. Inte flera moment på en gång i en lång följetong. 

*

Dock fungerar min hjärna helt annorlunda när det gäller mitt eget tänkande och output. Då forcerar den gärna och kan springa långt i förväg. Tankarna är många och trängs om plats. Oftast bestämmer de sig för att tänkas parallellt med varandra för att ingen av dem vill stiga åt sidan. ;-) 

Höra utan att Lyssna

Om någon samtalar med mig en längre stund, eller inte kommer till kärnan av informationen, om talet går för långsamt eller för fort, inte berättar på ett intressant sätt, eller ämnet inte är intressant för mig, så är jag någon annanstans och i andra tankar ganska fort. 

 * 

Jag har många gånger kommit tillbaka i medvetandet och undrat hur det gick till, inte kunnat avgöra hur länge jag har varit borta i annat, och undrat hur mycket jag har missat i samtalet. Det är faktiskt ganska läskigt kan jag tala om. 

 * 

Oftast märker den andra ingenting, kanske för att det inte har pågått under en så lång tid som jag uppfattar det som, och har jag tur kan jag snabbt ta upp tråden igen. Jag känner mig oförskämd och respektlös mot den andra som pratar, och det är inte alls menat att vara det. Det bara händer.

* 

Ibland kan jag känna av precis innan det händer, och jag ber då personen i fråga att ta det i en kortare och mer konkret version, eller att backa och säga de sista meningarna igen. 

 * 

De närmaste i min omgivning har varit med om detta många gånger. Jag har bett dem påminna mig och säga till mig om saker och ting, som de tidigare har berättat om, utan att de ta illa upp. Det är verkligen inte personligt, och jag i min tur tar inte illa vid mig när de påminner mig, för jag vet att det är så jag kan fungera.

Liknelse

När man kör bil vet man alla trafikregler som lärdes och övades in under körkorts-utbildningen, 

men när man väl är i trafiken är det sällan dessa regler gäller, 

utan varje situation är ny och måste tas in, 
bearbetas, 
sorteras, 
planeras och bedömas 

för att sen välja hur du ska hantera den. 

Varje moment ska planeras efter sikt, 
och hastigheten ska anpassas efter det. 

Om det behövs ska du frångå reglerna och handla efter sunt förnuft, 

och hoppas på att du är en av dem som har det vid en situation,

som likaväl kan ge dig handlings-förlamning,

 eller panik. 

 Det är så jag bäst kan beskriva livet

och dess intryck,

än så länge. 

Humor

Anarki! ;-)

Intrycks-medlevägen

Jag fortsätter på förra inlägget om intryck: 


Allt det här förändras till det bättre när jag kan styra sammanhanget själv. Om jag kan styra uppgift, takt, tidpunkt och tillvägagångssätt själv så fungerar det stundvis bra. Men hur ofta får det lov att vara så om jag ska vara delaktig socialt och ute i samhället.

* 

Det blir många gånger lätt för mig att välja den enklare vägen för att minska det som gör mig trött, och det är gå till isoleringen. Men isoleringen gör mig inte gladare, lyckligare och mer harmonisk, bara mindre trött och stressad. 

*

Det motsägelsefulla är att även jag behöver dessa intryck, upplevelser och möten, för att utvecklas och känna mig tillfredsställd. Livet blir rätt tråkigt och meningslöst annars.

* 

Så vad är då medelvägen i det här? Ja, det är den jag försöker hitta, men vägen dit verkar lång och snårig.

*

Jag hade behövt en karta och kompass för att finna den!

Intryck

Jag blir väldigt lätt uttröttad i och med att jag har svårt för att sortera intryck. En kortare stund i en vanlig vardagssituation utanför hemmet leder snabbt till trötthet.

*

Jag påverkas av alla sinnen.

*

Alla rörelser i mitt synfält går in men sorteras inte. Det kan vara bildskiftningar på TV'n, reklamannonser på datorn, trafiken när jag åker bil, eller folkmassor som passerar mig i sta'n.

*

Ljus kan göra ont i ögonen. Exempel på detta kan vara ljuset från en dator eller ett upplyst rum.

*

Jag kan inte vistas i en hög ljudnivå utan att bli stressad av det, och då menar jag även med fysiska symptom på stress. Mycket olika ljud på en och samma gång blir ett enda sorl och jag kan inte ta in någonting. Inte bara ljuden i sig, utan jag fungerar inte praktiskt i det. Jag kan inte koncentrera mig eller utföra någonting. 

 * 

Ibland kan vanliga ljud skära som knivar i öronen på mig. Jag syftar inte till signaler och tjut nu, utan ett prassel med en påse, utdragning och stängning av en kökslåda, att krana vatten i köket och bestickljud blir slammer. 

*

Om det finns bakgrundsljud när jag för ett samtal har jag lätt för att tappa tråden. Det kan vara radio eller TV som står på, men även en tickande klocka i ett rum som jag lägger märke till. 

 * 

Jag kan medvetet eller omedvetet lyssna till en låt under dagen, och en melodislinga från låten fastar sen och går på repeat när jag ska sova. Det behöver inte ens vara en låt som jag gillar. Därför försöker jag undvika att lyssna på musik under kvällstid. 

* 

Allt det här förändras till det bättre när jag kan styra sammanhanget själv. Om jag kan styra uppgift, takt, tidpunkt och tillvägagångssätt själv så fungerar det stundvis bra. Men hur ofta får det lov att vara så om jag ska vara delaktig socialt och ute i samhället.