Gott Nytt År!

Föränderligt

Med inlägget September i åtanke, kommer här en favorit i repris.

För två år sedan, hösten - 08 hade, hade jag min senaste depression.

Ens tillstånd kan förändras snabbt.

Så här får ni...

I en mörk skog…

… med nyanser av grått har jag vandrat i under hösten. Ett tag var jag vilse. Då fann jag bara svart.

*

När jag ser tillbaka på de senaste månaderna, så tänker jag… vart tog hösten vägen?!

*

Jag har än inte riktigt förstått vad som tog mig dit och varför jag befann mig i denna mörka skog…

*

Det senaste jag minns med säkerhet och tydligt, är att i september kändes hösten vacker och skön, och inte alls bekant med den mörka skogen. Nej, skogen hade vackra färger i skalor av svag grön, röda, gula, och bruna nyanser. Dagarna var fortfarande behagligt ljusa och långa. Jag skrev mitt inlägg ”september”. Det var då alla på VK skrev i sina bloggar, om promenader i frisk och kylig luft.

*

Minns ni?

*

Sen… smygandes… på något vis, fann jag mig ensam i denna skog. Jag irrade runt i skogen, förvirrad och rädd. Många gånger i cirklar. Det var tyst, förutom skrämmande ljud ifrån Hjärnspöken, som kändes som bekanta från förr. De vidriga ljuden ekade i mitt huvud. Jag såg dem aldrig, Hjärnspökena, mer än som skuggor.

*

Någon gång… jag har inte begrepp om när, då jag hade förlorat uppfattning om tid, såg jag ett svagt ljus. Ljus av vänlighet. Ljuset verkade söka kontakt med mig… nyfiket. Då hade jag klamrat mig fast vid en tjock stam, trött av att ha irrat omkring, och trött på att gå i cirklar. Jag hade varit i den mörka skogen ett bra tag nu, så mina sinnesintryck var avtrubbade. Jag kände ingen ångest eller oro. Jag var uppgiven, frånvarande och väldigt passiv.

*

Men det vänliga ljuset fortsatte med att nyfiket visa sig, och verkade uppriktigt intresserad.

*

Varför ett intresse för, och en nyfikenhet gällande mig? Nu? Låt mig va!

*

Min hjärna hade inte kunnat få ro att sova, trots mörkret. Hjärnspökena var alltför högljuda och gav mig ingen vila. Min hjärna tynade långsamt bort i brist på återhämtning.

*

Ljuset var envist, och återkom oftare och närmre. För varje gång blev ljuset starkare, och jag borde ha blivit bländad, efter att ha tillbringat så lång tid i mörkret. Men det var inte bländande! Ljuset kändes varmt, behagligt och välkomnande

*

Ljuset väntade in mig… och en dag, vaknade min skrumpna hjärna upp, och jag samlade ihop resterna av mig själv, spillror av det jag tidigare var, och började gå mot ljuset. Ljusets sken, vibrationer av energi, överröstade Hjärnspökenas ständiga klagan.

*

Ljuset kom mötandes, och när vi tog i varandra så kände jag en samhörighet, och jag fylldes av förståelse, och ödmjukhet. En tro tilltog, om att jag skulle hitta ut ur den mörka skog.

*

Det tog ett tag att gå. Jag hade kommit längre och längre in, när jag hade irrat omkring, än vart jag befann mig från början. Tillsammans gick vi sida vid sida, steg för steg, sakta, eftersom min ork var dålig. Ljuset lämnade mig aldrig.

*

Nu står jag utanför skogen, och betraktar den tryggt på avstånd. Skogen ser inte så skrämmande ut längre härifrån. Jag har lite distans till, och perspektiv på den nu.

*

Men jag tror det är nödvändigt, att stanna kvar här intill, ett tag till. Jag behöver ta reda på hur och varför jag kom dit, för att undvika att det ska hända igen en annan gång.

*

När jag har de svaren, ska jag återvända, in i den mörka skogen, själv, för att försonas med Hjärnspökena. Kanske då, när jag har förlåtit dem, och deras hemska skrik, som aldrig tystnade, kanske då när jag förstår dem, så upphör skogen att existera! Vem vet?

*

Ljuset då? Jo, det bestod av flera olika energier. Men en av de vibrerande energierna gav mer kärlek än de andra, och är nu mitt ”Norrlandsguld”. Jag känner mig säker på att Norrlandsguld kommer att stanna en lång tid i mitt liv, om inte för evigt!

Det är mycket nu...

Men i nästa vecka blir det något lugnare...

Till Minne av Tisen

Tisens Bortgång 2/9 -09

Min älskade Tisen var vi tvungna att avliva den 2.a september förra året, eftersom hon var sjuk i juvercancer.

Saknaden är fortfarnde stor, och jag vägrar än så länge skaffa en ny katt.

Här får ni ytterligare en favorit i repris, från tidigare blogg, tillängnat Tisen.

Du och jag, Tisen!;-)

må, 22 sep 2008, 22:45

Tisen, en av mina endorfintillgångar!

*

Jag älskar djur, men har lite extra hjärterum för katter. Kanske för att de är lite som jag, eller som jag vill vara... Självständiga, smidiga, 9 liv, landar alltid med fötterna neråt, smarta, tillgivna med på sina egna villkor, och under de premisserna mycket mjuka, gosiga och sociala personligheter. Söta är de ju också.:-)

*

Tisen är hittad från början, så ingen vet varifrån hon kommer, vem hennes föräldrar är, hur gammal hon är, eller hur hennes liv har sett ut innan. Det var mitt ex som hittade henne. Vi var inte tillsammans än då, utan vänner som umgicks i perioder. När vi några år senare blev tillsammans, flyttade så småningom mitt ex och Tisen in till mig och min lägenhet, en etta. Jag lärde känna Tisen bättre, och fattade mer tycke för henne.

*

Mitt förhållande med exet tog slut(därför som det heter ex ;-)), och han flyttade i princip över en kväll, tillfälligt till en kompis lägenhet. Där fanns det två hundar, lite utrymme över för en inneboende, och absolut ingen möjlighet för Tisen att bo. Så hon blev kvar hos mig, tills en kommande lösning på situationen. Det där blev en väldigt lååång tid. Tisen började allt mer, att kännas som min katt, och jag kan sedan länge säga att hon är det, fast sin egen också så klart.;-) Det är jag glad för nu i efterhand. Hon betyder oerhört mycket för mig.

*

Det sägs att, sådan herre, sådan hund, att hunden liknar och påminner om sin ägare. Jag skulle vilja påstå att det är detsamma med en katt.

*

När jag och Tisen bodde i stan, och hon var en innekatt, så var hon mycket mer osäker och reserverad. Nu när hon har bott i byn några år, och blir utsläppt när hon vill, så har hon fått mer självkänsla och självförtroende. Precis som jag.:-)

*

Än så länge är hon frisk och pigg. Ibland får hon sina små ryck, då hon busar, blir spontan och orädd, som jag önskar att jag hade kunnat vara oftare.

*

Tisen har en egen köksstol, där hon sitter med vid måltider. Hon gillar att vara med, på sitt eget sätt, mest bara betraktande. Det är så jag fungerar i grupp också.

*

Vi har till och med ett Tisenspråk här hemma, för ljud som står för trivsel, mys, tillit, att tycka om, och en bekräftelse på att finnas med!

*

Sommaren då mitt ex hittade henne, så var vi 18 år. Det blir 15 år sedan! Då var hon i samma storlek som nu, och det innebär en storlek som en katt på ett halvår. Hon har inte förändrats någonting. Därför är det ingen som tror att hon är så gammal. Precis som med mig. Jag är kort och ser ung ut, så det är inte många som inte vet, som gissar rätt på min ålder! Jag brukar säga att Tisen är som en sportbil, liten och snabb.:-)

*

Tisen har egenskaper som inte alltid stämmer överrens med en katt. Hon är trogen som en hund, klättrar som en apa, sitter på axeln som en papegoja, liknar en surikat när hon ställer sig upp på bakbenen och blir lång och smal, och framför allt så grymtar hon som en gris, och bräker som ett får! Jag skojar inte. Hon spinner inte så mycket, utan då blir det mer grymt grymt, och hon jamar inte, utan då blir det ett bräkande läte.

*

På senare tid har jag börjat fastna för små hundar, till exempel Jack Russell, Dansk-svensk gårdshund, eller Engelsk Toy Terrier. Men det får bli efter Tisen tid. Vågar inte riskera att hon dör av en hjärtinfarkt i förtid.;-)

*

Nej, Tisen är bland det käraste jag har, och jag hoppas att hon lever och får vara frisk länge till. Trots att hon är bortskämd, äter som en häst, vill bli utsläppt stup i kvarten, för typ fem minuter, och sen in igen, och vill bli uppassad så fort hon vill, på två röda sekunder!

*

Men det är väl som med bebisar och barn, ett kärt besvär. Det är det värt!


*Tisen och jag, myser under ett täcke, en kväll i juni, ute i trädgården.

September och Favorit i Repris

Det händer mycket nu. Så mycket att jag inte har tid eller ork att förmedla det i skrivna ord, även om jag vill och behöver det.

Så istället får ni en aktuell "favorit i repris", från min tidigare blogg.

***

September

Hösten börjar göra sig till känna. Temperaturen skiljer sig rätt så mycket från dag till natt, med behagliga 20 grader på dagen, och klar frisk luft på nätterna. Stjärnorna syns tydligare på kvällen, om det är klart. Annars kan det ofta vara dimma så här års, om kvällar och nätter Vinden tar vid lite mer, och det gör att det känns råare. Det är ju Skåne jag pratar om, så det där med blåst är relativt, för det blåser alltid nere i Skåne.

*

Av de mogna sädesfälten återstår nu bara stubbåkrar. Halmbalarna ligger i massvis där i stället. Av någon anledning så är de inplastade vita halmbalarna färre detta år. Kan det bero på att det har blivit mer lönande för bönderna att bli ekologiska tro? Det är vackrare med nakna halmbalar. De vita liknar mest äggkokonger nedsläppta av Aliens från rymden. En del åkrar är plöjda, och vissa till och med harvade. Det är en rolig syn att se alla olika fåglar i stora flockar samlas när det skördas och plöjs. Tornsvalor och andra sommarfåglar har jag inte hört på ett par veckor nu.

*

Lukten av gödsel av olika sorter är tydlig. De flesta tycker att gödsel luktar illa. Det tycker inte jag. Gödsellukt påminner mig om de bättre barndomsminnena, då jag tillbringade en del somrar på landet, på så kallade ferie-/sommarhem. Jag vet inte om det finns något sådant längre. Jag tillbringade sex veckor hos en familj i småland fyra år i rad, från fyra år till åtta år, och sen en sommar hos en annan familj, tillsammans med mina två småbrödrar, när jag var nio år. Jag har fler dåliga barndomsminnen än bra, så det gäller att ta vara på de som är bra och hålla de levande. De flesta dofter framträder mer på hösten. Regnet i en skog till exempel. Just nu hör jag regnsmattret på uterummstaket. Mysigt. En annan lukt nu när det är nyplöjt, är lukten av kall fuktig jord. Ibland är lukter så kraftiga att man kan till och med smaka dem.

*

Än så länge så har färgerna inte förändrats så mycket. Träden kommer att behålla sina löv ett tag till.

*

Hösten förknippar jag med mys, med filt och te, eller varm choklad, i soffan, och en bra film, samt levande ljus. Långa samtal om allt mellan himmel och jord, då man inte längre är så aktiv ute. Men än så länge är vi inte där än. Det är bara september, en höstmånad, ett nytt kvartal, men inte riktig höst.

*

Men en sak är jag ganska säker på. Det blir nog inga fler sommarbad i hav och sjöar detta år för min del!

Blue Monday

New Order - Blue Monday

Stormar

Det var varit några stormar den senaste tiden, och de har tagit en hel del energi från mig.

En del av dem har varit mindre som snabbt dragit vidare. Andra har kommit med mer styrka, och de har envisats med att stanna för att piska mig i anskitet, trots att jag redan fått nog.

Några av stormarna har varit av välbekant sort, som  har bestämt sig för att återkomma.

Att de har kommit förr och bedarrat tycks de inte bry sig om.

Ja, livets krafter är nyckfulla.

Omstart...

Nystart...

Höststart....

Skolstart...

Bloggstart...

Klokord

Cool Bild

Cool bild! Kroppar formade till en döskalle!

Dagens...

Tillstånd – Tröööt

Humör - Stabilt

Träningsvärk – Axlar, Bröst och Biceps

Middag – Stekt Laxfilé och Hela Svampar, med smälta Ostskivor ovanpå, till Keso med Rocculasallad. :-P Älskar!

Dryck – Iskallt Bubbelvatten

Överraskning – Vågen

Mail – Från Pappa

Post – Vykort från Norrlandsguld

Tidning – Fitness i Brevlådan
 

Telefonsamtal – Klippning Bokad, och Möte på Jobb med Chefen Bokat

Önskan – En Hel Natts Sömn

Fortsättning på ”Den 'gröna' tråden”...

När jag för egen del tänker tanken, om att gräset är grönare på andra sidan(det kan handla om vad som helst), har jag oftast haft en period där jag känner att allt är inrutat. Ett mönster. Allt går på rutin. Livet känns schemalagt. Det känns som att springa runt i ett ekorrhjul. Inget nytt, inget spännande, inget intressant, inget roligt. Jag utvecklas inte. Samma vardagslunk varje vecka.

Då är det lätt att bli rastlös, uttråkad, och otillfredsställd. Det är lätt att tappa gnista, passion, och lust. Lätt att fråga sig vad meningen är.

Tristess är inget roligt tillstånd. Känslan kan lätt växa till ett monster som vill ta sig ur skinnet på kroppen. Känslan av att inte veta var man ska bli av, ta vägen, och ett beskrivande uttryck att ”vilja krypa på väggarna”.

Rastlösa själar, med energisk energi, som behöver mycket stimulans, är extra känsliga för att hamna i detta ”Samma Nytt”, för att ta en låttitel från ett av mina favoritband Svenska Akademien. För dem är det lätt att fly in i någon ny aktivitet för att inte hamna i denna jobbiga känsla.

Känslotillståndet kan också bero på prestationsångest. Att ha krav på sig själv att prestera och vara duktig, jämt. Att alltid göra sitt bästa. Helst perfekt. Att slukas upp i alla ”måsten”. Då är det svårt att tillåta sig själv att ta det lugnt och acceptera livets gilla gång.

Ytterligare anledning kan vara ett behov av bekräftelse. Ibland är det svårt att bekräfta sig själv. Speciellt om man inte är nöjd med den man är, eller det liv man lever. Alla behöver vi då och då få bekräftelse av andra, och när vi inte får den automatiskt, söker vi sätt att få den på. Detta behovet ökar när vi inte har en trygg självkänsla och/eller självförtroende.

En väldigt vanlig anledning är att vi jämför oss med andra. Det är så förbaskat lätt, att tänka och tro, hur bra alla andra är, hur lätt allt är för dem. Detta är en inbillning. En illusion. Vi har egentligen inte en aning. Vi vet bara vad som pågår inom oss själva, det vill säga om vi lyssnar till och litar på vår inre röst. Vi har lätt och svårt för olika saker, och vi människor är inte på samma plats i livet samtidigt. Vi bör fråga våra tankar kring detta, om vi skulle bli mer oss själva, mer harmoniska, gladare, lyckliga, ha ett lättare liv, om vi var någon annan och vandrade i deras skor. Skulle vi det? Verkligen?

Vi som individer förändras och utvecklas kontinuerligt under den tid vi lever. Livet är också förutsägbart oförutsägbart. Därför är det naturligt att de här känslorna uppstår då och då.

Det viktiga är hur vi hanterar dem, och vad vi gör åt det.

Ibland behöver vi bara en stunds reflektion, och sen känns det bättre igen. Det är vårt inre som säger till oss att vi springer på för fort i livet.

Vissa gånger krävs det mer. Det kan krävas förändringar. Men så länge vi tar oss tid att lyssna till oss själva, så finns det alltid möjligheter att lösa det.

Acceptera att liv är liv, och livet är livet, där ingenting är svart eller vitt, utan massor med grånyanser, men också underbara färger, av regnbågens hela färgspektrum!  

*Kärlek*

Filosofiska Inlägg

Jag saknar mina mer filosofiska, tänkande, och känslosamma inlägg. Jag får mer ut av de djupare inläggen. Det är också de jag är bäst på att skriva. 

De ämnena är en stor del av mig, och jag känner mig i princip halv som människa utan dem.

MEN den finns en nackdel med dessa inlägg. De kräver mer. Mer tanke, mer energi, mer av det mesta. Det ska vara rätt tillfällen och rätt humör för att skriva dem. Det är inte alltid detta infinner sig när det finns tid till att skriva. Då kan orken vara slut, och även om det finns i huvudet, kan det vara svårt att få ut det och nedskrivet.

Men vilja, lust och behov att skriva om de saker som berör mitt inre finns! Alltid!

Jag har massor på lager av tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter att skriva om. Jag skriver för det mesta ner, om jag har papper och penna i närheten, några rubriker, meningar, eller stödord, för att kunna ta upp tråden i mina, ibland kaotiska tankebanor, vid ett senare tillfälle. Ibland kan det handla om frågor som jag själv undrar över. Eller ja, ganska ofta är nog mer korrekt!

Den senaste frågeställningen som dök upp igår kväll; Är gräset grönare på andra sidan? Vi vet att det inte alltid är det, det har vi fått lära oss, för min fråga brukar istället sägas som ett påstående; Gräset är inte alltid grönare på andra sidan! Men det lämnar ju också utrymme för att det för det mesta är det, eller?

Ännu mer undrar jag över frågan; Vad är det som får oss att ifrågasätta om gräset är grönare eller inte? 

Kanske det inte handlar om gräsmattan eller färgen grön överhuvudtaget...? Det vill säga att det inte handlar om objektet/målet/drömmen/fantasin/destinationen, utan om själva resan dit! Vilket med andra ord handlar om oss själva, vårt inre, var vi befinner oss för stunden, vilka världar som kolliderar, för att vi ens ska ställa oss frågan om gräset på andra sidan.

Frågan säger mer om oss själva, än frågan och kanske även svaret i sig!

Hur som helst är det bra att vi ifrågasätter. Det är viktigt att stanna upp, komma ikapp, och reflektera. Det är inte bra att bara springa på fort, och inte veta varför vi gör det.

Men många gånger stannar tankeverksamheten vid första frågan, utan att vi tar den vidare ett steg till, för att se hur det egentligen ligger till.

Oftast kommer frågorna, som väcker lite grubbleri inom mig, från mig själv. Men jag kan också påverkas av andras tillvaro. Igår blev jag det, och frågan om gräset är grönare på andra sidan dök upp.

Nåväl...

Jag kan visst skriva om vad som har hänt, vem jag har träffat, vad som har gjorts och sagts, men ibland är det tråkigt att skriva om. Det blir som ett dåligt vykort från en semesterresa utomlands; "Här är det 35 grader i luften, och 28 grader i vattnet. Vi solar och badar hela dagarna, och har det gott." Yjadi Yjadi... Liksom... Gäsp... Lite Opersonligt Sådär... Kom med något nytt... Typ.

Ta inte detta bokstavligen, som att jag inte vill få vykort, utan detta är hur JAG känner när JAG skriver på det sättet.

Men jag gillar att lägga in bilder, om jag har några bra. :-) Lite som framsidan på ett vykort! ;-) :-P

Vad tycker ni?

Detta blev lite av ett sådant inlägg som jag själv saknar.

Nu bara kom det av sig själv, och jag skrev det medan jag tänkte det, utan att förskriva eller redigera. 

Det är så det blir som bäst!

Familj och Bad

För ett tag sen begav vi oss till Malmö, där vi hämtade upp mamma och Elin.

Finaste Elin ♥

För att sen köra vidare till Malmö Arena 305.

Där skulle vi titta på när min kusin/"lillasyster" Jossan och hennes pojkvän Artan skulle uppträda. Atan vann Aftonbladets tävlig som Sveriges Michael Jackson! Han är sjukt bra på att dansa som honom!!

Jossan, Artan, och 'Coffe'

Artan, Jossan, och 'Coffe'

Några dagar senare, kom Jossan, mamma, Eddie och Elin till oss och hälsade på. Vi grillade och maten blev supermumsig! :-P Jossan åkte därefter in till Malmö, för att se Artan göra ett nytt uppträdande(poppis som han är), och vi andra körde till Sövdesjön, där Elin, mamma, och Eddie badade. Elin var först i, så klart! Därefter mamma, som i och för sig inte kunde bada hela sig, eftersom hon för ett par veckor sedan opererades för ett avslitet ledband till tummen på vänster hand. Detta hade hon lyckats med i samband att hon ramlade när hon var ute och gick. Sist i sjön var Eddie, som nästan har blivit en badkruka som vuxen, men det väl så nästan alla blir, förutom jag och mamma. :-) Denna gång avstod jag dock från ett plurr, och satt istället tillsammans med Tusse på bryggan och badade benen.

Elin först i som alla barn.

Kanske lite kallt ändå... ;-)

Men sen kom Eddie i och gjorde sällskap...

...och då kan man ju bada lite till! :-)

Farbror Eddie och Elin tillsammans är fint att se. ♥

Efter badet körde vi mamma och Elin hem till mamma, medan Eddie följde med mig och Tusse hem, och sov över hos oss under helgen.

Dagen efter körde Tusse, jag och Eddie till Sövdesjön igen, och då var det även min och Tusses tur att bada.

Vi simmade ut till flytbryggan och tillbaka. Det gick bra för Tusse, och även om hans tankar säger annat till honom då och då, säger jag att han kan simma. Det sitter där! Det är som när man har lärt sig cykla, då kan man det för alltid.

För er som undrar, så lärde sig Tusse att simma först för något år sedan bara. Dock vill jag fortfarande att han ska lära sig trampa vatten ordentligt, så jag ska vara på honom om det också. Det är främst jag och Dessi som har lärt honom, ihop med hans egen vilja.

Själv kände jag att musklerna vid skuldrorna blev trötta snabbt, och jag tänker därför lägga ett extra krut på dem i gymmet, så fort jag är frisk nog för att återgå till träningen.

Angående simning så har jag aldrig lärt mig att kråla! Det ser så lätt ut när andra gör det, och fort går det också! Men när jag gör det, jo... jag kommer ju framåt, men det går inte fort och det är sjukt jobbigt?! Vad gör jag för fel? Hm...

Efter vårt kvällsbad, stannade vi i Blentarp på vägen hem, och åt på Byakrogen 51:an. Super mysigt ställe, med super god mat! Jag tog en matig kycklingsallad, som många gånger förut. Mums! ^^ Tusse tog sin favoritpizza och även Eddie tog en av deras goda pizzor.

Den matiga Kycklingsalladen, med god sås och bröd till. Här har jag redan smaskat en del. ;-) I bildens högra hörna finns pizzasallad, som är den godaste pizzasalladen som finns! :-P Olja, vitlök, örter, och svartpeppar är vi säkra på att det finns i marinaden, i övrigt bara vitkål. Jag får ta och fråga om receptet nästa gång!

PS: Jag är på bättringsvägen. :-) Sämst var jag igår, då halsen svullnade och gjorde ont. Idag har jag hostat slem, men allt annat känns en hel del bättre, även om jag inte är bra än.

Sjuk...

Jag hade tänkt uppdatera för flera dagar sedan, och lägga in lite nya bilder, men just nu orkar jag inte.

Jag blev sjuk i söndags. Vet inte ens vad eller vem jag har blivit sjuk av. Varför just nu, de varma och fina sommardagarna?

Någon slags förkylning är det tror jag. Bara det att det inte sitter någonting i näsan eller bihålorna. Men jag har ont i halsen, svullen i halsen, ont i kroppen, ingen ork, och emellanåt så blir jag varm, för att i nästa stund bli lätt frusen.

Jag har somnat sent också de senaste nätterna. Främst för att det har varit för varmt i sovrummet för att sova, men också för att jag inte har kunnat slappna av.

Jag är redan trött på att må dåligt efter fyra dagar, och känner mig lite gnällig. Jag hoppas att jag är frisk innan veckan är slut, annars får jag väl ta kontakt med vårdcentralen.

Ingen ordning med någonting blir det heller... varken med hemmet, trädgården, träningen, eller studieuppgifter.

Blä!

Inte så spännande inlägg. Jag skriver mer när jag har lite mer energi och kan fokusera bättre.

Så gott!

Jordgubbar

+ Kesella

+ Grädde

+ Vanilj

 = Mums!

Stranddag

Igår var jag, Tusse, mamma och min bror Eddie i Höllviken, för att sola och bada. Första tillfället i år.

Det blev en skön dag, och jag badade två gånger i det kalla vattnet! ^^ Gissningsvis var det 14, 15 grader i vattnet. :-P Sent datum för årets första bad, men så har sommaren också kommit sent i år.

Idag är det kräftvarning på en del av mig, men jag är ändå nöjd med gårdagen. Jag misstänker att jag även imorgon får hålla mig till skugga och de svalaste ställena. Träningen får också vänta till huden har återhämtat sig. Det blir kanske en kvällspromenad under skymningen.

Morgonen började så här... Men efter 30 minuter på stranden så blev det klart resten av dagen. 

 Här är Tusses strandstil. :-) 

Mamma och Eddie väntar på att solen ska titta fram... och Jo, det gjorde den! Tror Eddie känner av det mest av oss alla idag. ;-)

Det kanske kommer någon mer bild senare...

Klematis

Klematismen blommar i trädgården. :-)  Jag älskar denna blomma och färg!

Jag låter bilderna tala för sig själva.

 

Hm... Den bästa bilden, tredje bilden, ser lite märklig ut här i bloggen. Kanske är den för stor för att kunna ses bra så här. Men om ni klickar på bilden så kan ni se den som den ska se ut. :-)

Träningsuppdatering

Jag kom iväg till gymmet idag. Började med styrketräningen. Muskelgrupperna jag gick igenom var Rygg/Korsrygg och Baksida Axlar. Jag sänkte vikterna och gjorde bara ett set på varje övning. Detta för att känna efter, och för att inte få för mycket träningsvärk de närmaste dagarna. Jag brukar 'älska' träningsvärk :-P, men jag vill kunna träna styrka i början av veckan.

På tisdag ska jag och min bror träna tillsammans för första gången! :-) Jag har fixat en instruktionstid åt honom, så att han får ett program och rätt inställningar för honom. Det ska bli intressant att se hur han kommer att vara i träningen. ;-) Han har tränat på ett gym lite sporadiskt, och rätt oseriöst det senaste året där han bor. Om jag har förstått honom rätt, så har det gått mest tid till att sitta i bubbelpoolen, då gymmet är ihop med ett bad. Så vi får se hur det utvecklar sig under sommaren, som han kommer att tillbringa här med oss.

Efter styrketräningen ställde jag mig på löpbandet. Jag upplevde något nytt... Jag har aldrig varit med om att det har varit så svårt att hitta rätt hastighet för mig att springa i! Det låter underligt, men det är inte så konstigt med eftertanke. Sist jag sprang på löpbandet var jag i slutet av min upptrappning, att träna upp min fotled efter frakturen som jag hade. Då var jag inte uppe i den hastighet som jag normalt springer på annars. De senaste gångerna har jag joggat i skogen. I terräng sköter hastigheten sig själv beroende på hur det ser ut just där man befinner sig.

På löpbandet idag försökte jag alla möjliga hastigheter. Definitivt för låg hastighet, trots att den var högre än senast när jag inte var helt återställd i foten. Så jag höjde, och då blev det lite för hög hastighet för att orka i längden, och jag hade inte tänkt mig att köra intervaller idag. Okej... då sänkte jag det lite och låg mittemellan, och vad händer? Jo, då stämmer inte takten överens med musiken!! :-D Grymt irriterande, även om det är lite komiskt nu. :-) Ja, hur som helst gav jag upp mina fram och tillbaka försök efter 25 minuter.

Så... det fick räcka för idag. Jag cyklade hem, satte mig i uterummet, och eftersvettades under tiden jag drack en proteindrink.
^^

Tänka sig att det kan finnas så mycket att skriva om när det handlar om träning! :-P Men jag vet att jag har några läsare som delar mitt intresse. :-) Ni andra får hoppa över att läsa mina träningsuppdateringar helt enkelt! ;-)

Strandjakt

I lördags spelade jag, Tusse och min bror Eddie minigolf. Jag förlorade. Det gör mig ingenting. Jag spelar för att det är skoj. Jag är bra på att slå bollen rakt och hamna nära hålet, men jag är fruktansvärt dåligt på att putta bollen ner i hålet på nära avstånd, så där går de flesta slag jag gör. :-P

Efter minigolfen tog vi en "turistrunda" mot stränderna i närheten av Ystad och kusten österut. Här är lite bilder från stränderna som än så länge är rätt öde, men så var det också kväll.

Alldeles intill stranden

 

På väg ner mot vattnet

 

Tusse och min bror står och tittar ut mot det oändliga. Detta påminner mig om epoken romantiken. Då var konst ofta naturmotiv där människorna vände ryggen till och blickade ut i naturen.

 

 

Min fina bror fryser i den smått kyliga kvällsvinden

 

Inte så lockande med kallt vatten utan dagens solvärme. Men klart och fint var det.

 

Så här öde och folktomt kommer det inte att vara sen. Så fort en fin och varmare sommardag kommer så kommer denna vy att se en hel del annorlunda ut.

 

Enkelt men vackert motiv och skönt ljus. Återigen påminner mig detta om romantikens konst.

 

Påväg ner till en annan strand

 

 

Fantastiskt underbara och vackra klitterdyner

 

 

 

Prisma i skymningsljuset

 

Återigen öde

 

 

Sätter lite text till dem imorgon.