Hyllning till Kärleken

Jag och älsklingen i slutet av juni 2009

Idag har jag och min älskade Tusse varit tillsammans i 8 år!

Det är honom jag umgås mest med, och samtalar med varje dag, om allt mellan himmel och jord. Så här långt är vi inte trötta på varandra, eller jag kanske ska tala för mig själv.;-)

Visst händer det att vi blir småirriterad på varandra, mest jag på honom ;-), men jag tror att det är max en hand full tillfällen som kan räknas som bråk under 8 år! Det tycker jag är ett lyckat förhållande!

De saker jag kan bli irriterad över är när han är trött och långsam, och jag inte är det, men det är mitt dåliga tålamod som gör mig lättirriterad och inte hans fel. Jag kan själv vara trött och långsam. Det är alla nån gång och det är mänskligt.

En annan sak är att han kan vara alldeles för snäll och väldigt diplomatisk. Men det känns väldigt bortskämt att klaga på en sådan sak. Egentligen är det mer för hans egen skull som jag ibland vill att han ska tuffa till sig. Det är lätt att bli manipulerad och överkörd när man är för snäll, och jag vill att han ska veta sitt eget värde. Jag vill att han tar plats och prioriterar sig själv då och då.

I övrigt är min Tusse ödmjuk, jordnära, öppen, fritänkande, omtänksam, kärleksfull, knasig, tålmodig, fin, lugn, vital, trygg, kan mycket om mycket, pålitlig, bra på att köra motorcykel, gillar natur, ansvarsfull, lagar god mat, gillar att röra på sig... och alldeles... alldeles underbar! ♥

Dessutom älskar han mig för den jag är! Han accepterar mig, respekterar mig och stöttar mig i allt!

Jag kan inte önska mig mer av någon än vad jag redan har i honom!