Känslan av att vilja gå i Ide

Den fina delen av hösten är över. Färgerna är borta och löven ligger på marken. Klockan har skruvats en timme bak till vintertid och mörkret är här. Solen går ner strax efter klockan 16 och ännu tidigare kommer det att bli innan det vänder till ljus, födelse och liv.

Jag brukar inte tycka att jag påverkas i mitt humör särskilt mycket om hösten, som många andra gör. Det är till och med så att jag med åren har lärt mig tycka mer och mer om hösten som årstid, och mindre om sommaren. Men trots det har jag de sista två veckorna känt mig väldigt trött (även då jag sover bättre), seg, och långsam. 

Min hjärna och min kropp vägrar att göra saker. På riktigt vägrar. Det blir totalstopp. Rakt in i en mur. Kortslutning. Det går inte att tänka (ovanligt för att vara mig). Jag vet inte var jag ska börja. Jag blir handlingsförlamad.

Detta tillstånd är jag i och för sig van vid, då jag har ADD (ADHD utan tydlig hyperaktivitet), men denna gång tror jag även att det handlar om mörkret för årstiden.

Jag har inget problem med kyla, inte heller regn såvida inte det regnar konstant, då tycker jag det är värre med blåsten. Men just detta med korta dagar och mörker har jag svårt att vänja mig vid.

Det är så att jag har en känsla av att vilja gå i ide över vintern. Är det någon som vill väcka mig i mars när detta är över?