Kvällens gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken
gigan rör i silverbäcken.
*
Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten:
ropar i den stilla natten:
*
"Arma gubbe, varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!
*
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga -
aldrig skådar dem ditt öga."
*
Tårar gubbens anlet skölja,
ned han dykar i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.
Erik Johan Stagnelius (1822)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar