Höra utan att Lyssna

Om någon samtalar med mig en längre stund, eller inte kommer till kärnan av informationen, om talet går för långsamt eller för fort, inte berättar på ett intressant sätt, eller ämnet inte är intressant för mig, så är jag någon annanstans och i andra tankar ganska fort. 

 * 

Jag har många gånger kommit tillbaka i medvetandet och undrat hur det gick till, inte kunnat avgöra hur länge jag har varit borta i annat, och undrat hur mycket jag har missat i samtalet. Det är faktiskt ganska läskigt kan jag tala om. 

 * 

Oftast märker den andra ingenting, kanske för att det inte har pågått under en så lång tid som jag uppfattar det som, och har jag tur kan jag snabbt ta upp tråden igen. Jag känner mig oförskämd och respektlös mot den andra som pratar, och det är inte alls menat att vara det. Det bara händer.

* 

Ibland kan jag känna av precis innan det händer, och jag ber då personen i fråga att ta det i en kortare och mer konkret version, eller att backa och säga de sista meningarna igen. 

 * 

De närmaste i min omgivning har varit med om detta många gånger. Jag har bett dem påminna mig och säga till mig om saker och ting, som de tidigare har berättat om, utan att de ta illa upp. Det är verkligen inte personligt, och jag i min tur tar inte illa vid mig när de påminner mig, för jag vet att det är så jag kan fungera.