Bakslag och Framsteg

Lite sen uppdatering kommer här...

Efter noggrant övervägande beslutade jag mig för att inte göra Kemi-Tentan i måndags.

Under dee senaste veckorna har det verkligen varit tvära kast för mig, fysiskt som psykiskt. Tvära kast på ett sådant sätt som jag har haft svårt för att greppa. Nu när stormarna börjar bedarra, vet jag en del om varför det blev så, och kommer därför att kunna sätta ord på och göra någonting åt det.

Förutsättningarna för mig själv har inte varit desamma som inför de tidigare tentorna. Ibland är det så. Ibland är livet så.

Ork har inte funnits, och koncentration ännu mindre. Att fokusera på något en längre stund har varit omöjligt, särskilt när det har gällt studier. Jag har inte kunnat ta in någonting. Vissa dagar har jag heller inte kunnat ge ut... uttryck.

Jag skulle kunna se det här som ett misslyckande. Jag hade inte kunnat göra annat än att se det som så för något år sedan. Idag väljer jag att se det som ett framsteg.

Framsteg att vara i nuet, och inte oroa ihjäl mig för saker och ting som löser sig. Även framsteg i att kunna se anledningarna till mina bakslag, och inte bara se misslyckandena. Det finns skäl. De skälen och Jag är vad det är. Under andra omständigheter hade det varit annorlunda. När man kan bättre - gör man bättre.

Jag kan göra tentan om en vecka eller två istället. Vad är det som är hela världen med att det? Inget mer än den ångesten som jag normalt lägger på mig själv som straff vid sådana här tillfällen. Straff för att inte klara av, inte klara av vad andra klarar, straff av ångest för att känna mig dålig.

Så jävla onödigt! Vad gör den ångesten för nytta eller skillnad? Ingenting, mer än att jag får mer ångest än vad jag redan hade från början. Ja... så sjukt jävla onödigt.

Det påverkar andra och omvärlden lika lite om jag skulle ha gjort tentan i måndags eller om jag gör den om två veckor. Vad gör det mig eller någon annan för gott om jag skulle ha gjort den i måndags, endast för att det stod att vi skulle göra den då enligt kursplanens schema? Eller för att jag skulle ha gjort den bara för att alla andra gjorde den?

Nej! Jag hade bestämt mig, och det är ett val som jag hade tänkt igenom noga.

Istället för att åka iväg, samlade jag ihop mig själv och de här senaste veckorna, och fick bättre koll på läget.

Värre än så är det faktiskt inte!

Det blir vad det blir - och det blir bra!

Så här hade jag aldrig kunnat tänka för något år sedan!

Ett bakslag som blev ett framsteg!