Minnet, Input och Output

Jag kan ha ett väldigt bra långtidsminne när det väl har satt sig. Jag kan minnas i detalj och i kronologisk ordning, saker som ligger många år tillbaka. 

 * 

En del obehagliga minnen från barndomen minns min hjärna oftast utan bilder och ord, utan mer som röster, tonlägen och känslostämningar. 

*

Men saker som ligger i närminnet däremot går många gånger förlorat. 

 * 

Det här är ett problem eftersom jag missar information som kan vara viktiga och välbehövliga. Förutom privat och hemma, så kan det ju röra sig om instruktioner i en arbetsuppgift eller genomgång i studier. 

 * 

Det underlättar om jag är själv delaktig i samtalet, att ha en dialog och inte en monolog, men när jag passivt ska lyssna så är det nästan omöjligt om informationen och instruktionerna pågår en längre stund. Min hjärna vill ta in en sak i sänder, steg för steg, successivt. Inte flera moment på en gång i en lång följetong. 

*

Dock fungerar min hjärna helt annorlunda när det gäller mitt eget tänkande och output. Då forcerar den gärna och kan springa långt i förväg. Tankarna är många och trängs om plats. Oftast bestämmer de sig för att tänkas parallellt med varandra för att ingen av dem vill stiga åt sidan. ;-)