Främlingen

Jag heter Mersault. 

*

Jag sitter på min egen rättegång, där jag är anklagad för ett mord. Ett mord som jag visserligen har begått, men det var inte planerat och jag hade inte uppsåt att döda. Jag iakttar skådespelet i denna rättssal där jag har huvudrollen. Jag förstår inte detta intresse för mig som person.

*

Allmänheten betraktar mig som känslolös. De grundar detta på att jag inte kommer ihåg vilken dag min mamma dog på, eller hur gammal hon blev. Att jag satte henne på ett ålderdomshem, istället för att själv ta hand om henne, och att jag inte grät på hennes begravning. Människor förstår inte heller att jag kunde gå och se en komedi på bio dagen efter mammas begravning och att jag samma kväll inledde ett förhållande med min fästmö Marie. 

*

Jag förstår inte vad det som är fel och konstigt med det. Livet går vidare. Livet är vad det är. Varken mer eller mindre. Varför ska människor alltid göra allting så komplicerat? 

* 

Som en kväll när Marie frågade om jag ville gifta mig med henne. Jag svarade henne att det inte spelade mig någon roll, och att om hon ville det så kunde vi göra det. 

*

Många skulle nog säga att jag inte har förmågan att älska. Men jag älskar staden där jag bor, dofterna från staden, mat, jag älskar att simma i havet, sola på stranden, och känna värmen från solen. Och jag älskar Marie, på mitt eget sätt. Betyder inte det någonting? 

* 

Nu sitter jag här, och kommer förmodligen att dömas till döden. Mina dagar är räknade. 

*

De vill att jag ska prata med fängelseprästen, men det vill inte jag. Jag tror inte på Gud, och vill inte ödsla min sista tid på något sådant dravel. 

* 

Det sägs att jag är en passiv människa, som låter mitt eget liv passera i revy, att jag aldrig gör några val, några medvetna val, att jag aldrig tar ansvar. Men är jag en ond människa för det? Finns det något rätt och fel? Vem är bättre och vem är sämre? 

*

Jag skulle vilja säga att andra har att lära av mig. Kanske hade människor varit lyckligare i sina liv, om de hade kunnat lära sig att inte begära mer än vad som är. Att de hela tiden strävar efter något annat, istället för att acceptera. Är livet förutbestämt, eller kan vi påverka det? Slump eller Ödet? 

* 

(Jag dömdes till döden…)


* Ovan skrev jag i Svenska B på Komvux våren -07. Vi hade läst varsin roman och skulle redovisa den skriftligt och muntligt. Det här är min muntliga redovisning. 

*

Boken jag hade läst var Främlingen av Albert Camus. 

*

Under den muntliga redovisningen skulle vi inta rollen som en av böckernas personer. Jag valde Mersult som var huvudpersonen i Främlingen. Det kan låta enkelt, men Mersult var den mest komplicerade av dem alla i boken, och det var svårt att avgöra om han var frisk eller sjuk. 

*

Jag kommer inte ihåg om jag fick VG eller MVG i betyg för detta, men något av dem var det i alla fall.