Elins funderingar

För några dagar sedan visade mamma mig en teckning och ett brev som Elin hade ritat och skrivit.

*

Bilden visade en kyrka, kyrkogård, min brors grav och blommor.

*

Texten löd så här:

*
"Förr i tiden fanns pappa Anders.

*

Elin saknar han. Även om hon inte träffat han när hon var liten.

*

Det är inget att prata om nu.

*

Hoppas att vi snart kan lämna blommor på graven.

*

Jag är hos farmor nu."
*

Det här både värmer och smärtar. Det värmer för att Anders betyder, att han finns levande inom oss. Det smärtar för att det är som det är. Det finns så många tänk om...

Det är naturligt att Elin har sina funderingar. Funderingar om vem man är, var man kommer ifrån, vem andra är i relation till en själv.

Men det har hänt att Elin har sagt att hon vill dö, så att hon kan träffa pappa Anders. Då gör det bara ont.