För en kort stund... kände jag inom mig... det som andra ser i mig… det andra säger att jag är.
En stark individ, en styrka, en envishet, en intensitet, en passion.
En underlig upplevelse… då jag inte brukar känna mig sådan... fastän jag på något sätt... vet... att det är så... att det är jag. En märklig känsla… som inte i första hand var positiv.
Snarare så att jag kände en frustration… över att jag inte kan känna det så alltid, men också för att inte kunna få alla bitar att passa ihop… samtidigt.
Jag kände irritation och ilska, över andra… som inte förstår… inte tror… eller inte vet… bättre.
Jag var snarare arg och förbannad… över andras ovilja… okunskap… och trångsynthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar